..Med vadå?
Med galenskap!
Det finns mycket i Tokyo som en inte kan göra annat åt än bara skaka på huvudet och fråga sig hur. En återkommande punkt på den listan är priserna, till exempel på frukt och grönt.
17kr för ett äpple har jag länge ansett vara bland det sjukaste jag sett i en mataffär. Men för ett tag sedan pratade vi mango i skolan. Min lärare berättade att det finns en sorts mango i Japan som är så fruktansvärt söt och god att dess pris är 850kr. 850!!! För EN mango. Och någon köper den faktiskt. Det är sinnes.
Sen ska ju Japan alltid hitta på massa konstiga saker för att visa världen att de är ett nytänkande folk, vilket forum det än gäller. Som till exempel det breda forumet "vattenmeloner”. En vattenmelon i Japan är dyrt nog som det är med ungefär 40kr för en kvarts del. Men vattenmeloner i hjärtformer eller fyrkanter slår priset, bokstavligt talat: 2.000kr, styck. Jag har varit här ett tag nu och har vant mig vid att se dessa sjuka prislappar. Men en jävla vattenmelon?! Det är vidrigt att detta inte är de enda exemplen, utan bara några få ur en lång rad med ting japaner hellre lägger pengar på än på, låt sig, vettiga saker.
En stor majoritet av oss människor anser att familjen är det viktigaste av allt här i livet. Men inom samma majoritet finns det ändock så otroligt många som hellre köper sig en väska för samma pris som en helg på ett hotell med varma källor för hela familjen (mor/farföräldrar och kusiner inkluderade) skulle kosta. Och i Japan är det alltid priset det pratas om. Och självklart är det bättre ju dyrare det är.
En vän jag har på Facebook, japansk kvinna som jag träffat ett par gånger eftersom vi har en gemensam vän, fick på sin 23-års födelsedag en märkesring för ungefär 25.000 kronor av sin pojkvän. Lägg sedan på det fakta att han hade köpt en likadan åt sig själv. TÄNK vad en kan göra med 50 lax om en väljer att inte lägga det på två pyttesmå saker. Tänk vad långt det kan ta en i världen. Tänk vad många munnar bara en tiondel mättar. Tänk att det är minst den summan du får betala för ett år i universitet i Japan. Bara tänk.
Och där lägger hon upp en bild på Facebook på ringarna och skriver “wooohooo jag har den bästa pojkvännen i världen!”.
Detta är tyvärr typiskt storstäder. Stockholmare är inte så mycket bättre, även om rika människor i Stockholm oftast har med personernas föräldrars kreditkort att göra, medan det i Japan handlar om skattepengar.
I Japan blir de så insnöade i det de anser vara lyx, att ha skyhöga löner utan skatt (tjänar man under drygt 300.000kr/år betalar man 10% i skatt) och de facto att de flestas intressen för andra länder sträcker sig till lördagarnas 2-timmarsreportage från olika delar av världen. De har liksom inget behov av andra länder eftersom allting finns här, speciellt om en pratar Tokyo.
Dock så måste jag säga att japanerna ändå använder sina märkesprylar på ett friare sätt än jag sett tidigare. Innan jag kom hit hade jag till exempel bara sett folk ha en ren och snygg stil på det den har på sig i samband med märkeskläder, medan japanerna lika gärna kan gå runt i mjukisbyxor med en svindyr märkesväska på axeln.
Det känns som något en inte får se i Sverige.
Om det inte handlar om mjukisbyxor för tusentals kronor.
Men att köpa såna vore ju bara ren galenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar